Har vart den bråkigaste och envisaste ungen i hela världen idag, allting börjar med att pappa kommer in vid tolvtiden och drar upp gardinerna och kör sin utslitna replik:
- "NU ÄR DET MORGON DAGS ATT SLÄPPA IN LITE MORGONLJUS".
Jag mumlar tyst och ber honom dra åt.. ja.
Sedan tvingar han upp mig för att trycka i mig frukost hämta lillebror och åka och köpa en julgran.

Väl utanför plantagen:
Jag står med min alldeles för stora byxor och lillebroderns (stor lillebroderns) tjocktröja och ser allmänt sur och ghetto ut. Då kommer en man snubblandes med en hel del grejer i famnen och plötsligt tappar han något. Min lillebror kommer samtidigt som han tappar den och ställer sig brevid mig och frågar om inte jag ska hjälpa honom...
'Hjälp honom själv' tänker jag surt, det kändes nästan som om han kunde läsa mina tankar med tanke på att båda börjar gå emot den stressade mannen..
Han kollar upp mot oss, hans ögon fylls av skräck, han sliter åt sig föremålet som ligger på marken tappar något annat men låter det ligga och halvspringer till sin bil.. Så var det med fördommar, jag var medveten om att jag var osminkad.. men hur hemskt kan det ha vart?...


En massa svordommar och några sura miner senare hittar vi en kungsgran trycker in den i bilen och rullar hemåt.

Imorgon ska jag slå in lite fler julklappar, göra juluppsättningar, klä granen, koka skinka och göra pepparkakor med småbröderna.. Här är en bild från gårdagens pepparkaksbak. Avskyr denna högtid med en stressfaktor på 100!


Fick däremot lite tidiga juklappar idag som gjorde mig en aning gladare:
Helena Rubenstein foundation Biscuit is my colour.
Och Parfym från DKNY, har blivit en klassiker nu dock en favorit i repris för min del..



Fånga dagen!

CIAO