När jag kom så började hon med att fotografera mina tänder. Ni vet när man får stoppa in dendär hårda plastgrejen i munnen sen går tandläkaren ut och klickar på en knapp. DET GÖR SÅ JÄÄVLA ONT!!!! Det är det värsta jag vet. Värre än att borra, värre än att få bedövning, värre än allt jag någonsin behövt genomlida hos en tandläkare. Jag sitter med tårar i ögonen när de ber mig bita ihop..

Men iallafall:
Japp, inte ett enda jävla hål! Jag och Svante bettade innan jag åkte, han trodde jag skulle ha tre hål och jag fyra. Men jag hade INGA!

Det roliga var det som hände efter mitt tandläkar besök (som bara tog ca 10min)
Jag satte på mig min jacka och skulle precis gå. Då hörde jag samtalet mellan en tandläkare och två andra.
- Im sorry, but I havent found a translator.. Im so sorry but I have to ask you to come back. Isnt there any chance that you know anyone that speaks mandarin? A friend? Family?
Jag står där och glor lite smått på dem...
-Jag pratar lite mandarin.. säger jag snabbt.

Tandläkaren lyser upp och någon sekund efter sitter jag som tolk mellan en mamma och hennes dotter och deras tandläkare.. Kineser är så glad och tacksamma så jag var jätte glad över att få hjälpa till. hihi