Kom på mig själv att tänka (för första gången) julen kanske inte är så illa?
Kanske var det stressen när vi skulle köpa julklappar, att få rusa omkring och få mycket gjort på kort tid som fick mig att tänka så?
Kanske har jag haft så mycket hemlängtan de senaste månaderna att jag faktiskt insett att jag uppskattar att vara hemma och bara mysa?
Kanske var det för att idag fick jag äntligen sitta ner och prata med min förlorade bästa vän och lätta hjärtat?
Kanske kan det vara att jag vet att på julafton får jag klappar jag faktiskt önskat mig? (Fick vara ganska bestämd iår. Vill inte ha mer radiostyrda pansarvagnar)
Kanske det kan vara att jag får göra saker som påminner mig om en tid som var lite lättare?
Kanske jag bara har mognat en aning och det kanske är som andrea säger: Jag kanske har insett att julen är en tid då man ska visa folk man bryr sig om att man gör just det. Även fast jag kontrar med att jag alltid gör det inser jag att jag får chansen att göra det lite extra.

Om det inte vore för det svinkalla vädret skulle jag nog tycka om julen.. kanske till och med ganska mycket... Hmm! Adjö