..
Alla dessa gånger. Jag tog avstånd från dig och verkligheten. Det är lättare att blicka bort mot en avlägsen framtid än att se vad som pågår nu.. Jag blickade bort och sedan beslutade jag mig för att stanna där.. En form av dvala eller kanske en hallucination, jag mådde bra tills något slet tag i mig.. Ett abrupt uppvaknande jag inte var beredd på. Vågor av ångest och sorg sköljde över mig och dränkte mig. Hela den värld jag levt i under detta år försvann och jag fann mig på den mörka plats jag en gång var och lovade att aldrig behöva besöka igen.. Just nu pendlar jag mellan det ljuva och det avskyvärda.. Utan mål.. Är detta ett rop på hjälp? Jag har ingen aning.. behöver jag hjälp? Jag behöver något... men jag vet inte vad.. Trodde jag verkligen att mitt förflutna inte skulle hinna ifatt? IDIOT! Jag är en idiot... Alla löften, bara lögner. Jag känner mig vilsen igen... HELVETTE!
Kommentarer
Trackback
