Emilia väcker mig kvart över två. Missade skolan ganska hårt idag men jag hatar religion så det spelar ingen roll....! 

Vi pluggar på ett militärläger där stränga Lennart är general. Vi alla bor i en liten by. En tidig morgon följer jag med ledarna från styrelsen och kungen till utkanten av byn vid skogen där vi strör vitt pulver längs skogskanten..
- Varför gör vi detta? Undrar jag
- För att snart ska vi få celebert besök!
- Av vem?
- Robin hood....

Det är en liten del av min dröm idag. Ingen drömtydare skulle någonsin förstå sig på mig...

Fan bara Whooop AaAa

Jag är rädd att förlora dig samtidigt som jag bara vill att du ska försvinna.
 Ta alla minnen och försvinna ur mitt liv.

Tror jag skulle kunna bli en riktigt bra låtskrivare.. Poetiska texter. Lite som en sönderdrogad Håkan Hellström. Jag tycker om Håkans ologiska texter. Man får liksom tolka dom som man vill.. jag blir glad av det. Sååååå.... nu gör jag en spelningslista med enbart håkan, höjer basen och stör grannarna på morgonkvisten. Skyll på håkan.

Aldrig.. Herregud.. Dra bara!
 Man blir bländad som ett rådjur framför billyktor. Man väljer att följa sin magkänsla och går sin väg. Helt plötsligt kommer något rakt emot en. Ett ljussken man står stilla och observerar dess skönhet. Sen kommer smällen. Rätt i maggropen, förlamar alla ens sinnen. Sedan är man bara en blödande pöl på marken. 
Gång på gång blir jag påmind om varför jag hållt mig borta. För att de är alltid samma grej, det slutar alltid på samma sätt. Jag begär inte mycket, jag har inte många krav. Bara ett: Jag kräver ärlighet. Sanning, hela sanningen inga små lögner. Hatar att bli förd i dimman. Hatar lögner. En lögn säger mer om än människa än miljontals sanna ord. Ord kommer förevigt bara vara ord. Jag är inte blind. Jag är inte dum i huvudet. Jag har bara lyssnat för mycket. Döva är underskattade. De observerar. De känner. Jag har oberverat.. Nu har det gått för långt. Det är så uppenbart.. hur kan jag vart så blind? Jag ser nu. Jag ser på riktigt.. Det duger inte.. Jag duger inte. Fine, för då duger inte du heller. Nu måste det få ett slut på riktigt. Jag bygger upp muren igen och utvisar dig från min värld.



Tillbaka till ljusa dagar, fyllda av hälften glädje hälften sorg.. Det är behagligare än känslan som fyller mig nu.. mycket behagligare. Det är nästan skrattretande. Susanne bad mig läsa en lapp som skulle vara komisk. Jag fnissade lite. Men personen som skrev lappen är ett geni. Jag däremot är en idiot. Dra bara.

U didnt teach me much but the things u did teach me has been very usefull.
Never trust anyone cause they will only use u.
Never give your heart away to anyone because then u give the person the power to break it.
Never ever fall in love cause the pain when that person leaves u isn't worth it.
You can only trust yourself. Only you.

Thanks!

That is so fucking sad dude..!

Jag har lagt min bloggkarriär åt sidan lite granna..
men jag kan lova att jag kommer fortsätta slänga upp små, irriterande, onödiga inlägg med långa mellanrum... hehehe