Going up and away
Jag vandrar på uppsalas gator. Hör inte något annat än musiken som kommer ur hörlurarna. Fokuserar för en sekund på vad som egentligen sker omkring mig. Inser att alla stirrar konstigt på mig... Jag vandrar ett tag och kollar sedan på min spegelbild i ett skyltfönster. Inget konstigt. Vandrar vidare. Folk stirrar, intensivt. Kollar åter in i ett skyltfönster. Kollar noggrant... Inser att jag ler. Jag ler så att mina tänder lyser och det påminner nästan om en hajkäft. Men fan, jag är lycklig! Jag ler. Jag ler så stort jag kan, så stort att kinderna värker och med kisande ögon vänder jag mig om och ser en tant titta på mig och le, lite smått, lite blygt men ändå. Fan vad jag älskar att le..
Jag fyller min skalle med positiva tanker. HELA TIDEN. Våren. Födelsedagen. Sommaren. Jag fantiserar ändlöst och enbart om positiva saker som fyller mig med sådant otroligt galet välbehag. Ibland får jag lust att bara krama någon. Vem som helst. Hårt. Ibland vill jag bara ställa mig och skrika. Jag vill skrika så högt att jag orsakaker en ravin på himalaya. Och även om fantasierna bara är fantasier så finns dom där. Hela tiden. Precis när JAG vill. Fan, jag är en fanatisk fantast av fantasier. Jag väntar på våren och med den kommer ljuset, blommorna och lycka.
Ren jävla lycka.
Jag fyller min skalle med positiva tanker. HELA TIDEN. Våren. Födelsedagen. Sommaren. Jag fantiserar ändlöst och enbart om positiva saker som fyller mig med sådant otroligt galet välbehag. Ibland får jag lust att bara krama någon. Vem som helst. Hårt. Ibland vill jag bara ställa mig och skrika. Jag vill skrika så högt att jag orsakaker en ravin på himalaya. Och även om fantasierna bara är fantasier så finns dom där. Hela tiden. Precis när JAG vill. Fan, jag är en fanatisk fantast av fantasier. Jag väntar på våren och med den kommer ljuset, blommorna och lycka.
Ren jävla lycka.
Kommentarer
Trackback
