Saknar sammanhang

Oljudet är tillbaka igen. Det öronbedövande jävla oljudet. Skillnaden nu är medvetenheten om den ansvariga och tryggheten jag personligen känner. Ligger just nu i din famn . Du sover ganska djupt för du var helt utmattad när du först dök upp. Du har ställt upp idag och gjort något ingen annan skulle. Du är en god människa och för det älskar jag dig. Jag är så galet hejdlöst kär! Jag föll så hårt och handlöst för dig. Du har lärt mig saker om mig själv jag inte visste existerade. Du har gjort mig till en bättre människa. Tack för du fyller mina dagar med skratt och lycka. Du andas på mig och jag delar dina andetag, jag lånar din värme och ger dig mitt hjärta. Nu ska jag ge dig en sista kyss innan jag somnar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0