Vissa påstår att man bara lever en gång och det är efter den teorin jag lever. För här står jag.. fullt "medveten" att varenda sak jag gör, extrem eller mild kommer påverka mitt liv och förhoppningsvis bli ett minne och för den lilla anledningen lever jag precis som jag vill. Jag har en blogg där jag kan skriva exakt vad som händer men vad är det för minnen då? De står nedskrivna. Det är inte de jag minns för att jag adrig vill eller kommer glömma dem. De finns inte som en påminnelse. Sen finns det de minnen som är omöjliga att glömma. Kina när jag var sju och killen som var kär i mig som tog skiten, när jag och jessika rymde till tyresö, när jag sov på ett skoltak, min första "fylla" med rulls, när jag hatade och älskade, när jag slogs och kramades som mest.... det finns inte nedskrivet men det är saker jag aldrig glömmer. Och det är så jag vill minnas dom. jaja nåra glas vin senare vareja


grattis jennybabe jag älskar dig av hela mitt hjärta. Min syster och bästa vän. Jag älskar dig.